Asien

Thailand 30 april- 22 maj 2003

Onsdag den 30:e april bar det äntligen iväg! Mot Thailand, Malaysia och Singapore, gissa om vi hade längtat. Efter en mycket låååång, kallt och mörk vinter med förkylningar, långa(samma) arbetsdagar för Janne och stressiga tentor för min del var vi verkligen värda denna 6 veckors långa semester!

Första destinationen var Thailand, Bangkok. Där bodde vi på ett vandrarhem/hostel som heter "River Wiew Guesthouse", vilket kan starkt rekommenderas! Vanligtvis är jag inte så förtjust i att dela dusch/wc med andra, men den fantastiska utsikt vi hade över Bangkok och Chao Phraya River från våran balkong gjorde det helt klart värt de lite spartanska omständigheterna. Dock valde vi att bara stanna i Bangkok en dag/en natt. Ingen av oss blev särskild förtjust i den skitiga staden och ville helst söderut, till kritvita stränder, turkosfärgat vatten och svajande palmer. Sagt och gjort - redan dagen därpå tog vi en taxi till flygplatsen och ett väntande flyg till Phuket.

När vi landande i Phuket bestämde vi oss för att ta oss till det (ö)kända Pattong. Så det var bara in i en minibuss med en chaufför som var lite väl glad i sin tuta (en av många skulle det rätt fort visa sig) och ännu gladare i livsfarliga omkörningar (som gärna kombineras i Thailand med ivriga tutningar). Väl i Pattong var det tänkt att vi skulle bo på ett lite enklare guesthouse (som vi så noga kollat upp innan i vår reseguide) men något gick fel (eller så blev vi förmodligen lurade) för istället tillbringade vi natten på ett mycket fint hotell. Orsaken var att det enkla guesthouset och det flotta hotellet nästan hette samma sak (jag misstänker visserligen att minibuss chaufförerna får någon typ av provision när dom tar turister till hotellen, och ju finare hotell ju högre provision antar man)... men eftersom vi var svettiga, trötta och rätt svaga för lyx fick det gå - och i svenska mått mätt är ju inte 216 kr (1200 Bath) så mycket för ett bra rum & hotell. Nästa dag i Pattong bjöd på två upptäckter: Vad Pattong är "känt" för och vad regnperiod egentligen innebär. Hade kunnat vara utan båda upptäckterna. Av en slump upptäckte vi faktiskt Bangala Road när vi skulle gå ut på kvällen (glädje kvarteren så att säga) och måste säga att det var en helt klart otrevlig och rätt äcklande upplevelse - dock behöver man se skiten för att förstå den ibland! Sen det där med regnperiod då. Ett tips är att tolka molnformationer rätt och framför allt se dom i tid - gör man dessa två saker behöver man inte bli genomvåt och lukta gammal disktrasa men gör man det inte har man lite vått att ta hand om sen... och det luktar inte gott på hotellrummet kan jag lova! Vi stannade inte så länge i Phuket, vädret var inte det bästa så vi bestämde oss att ta oss österut istället, till Ko Samui. Denna gången bestämde vi oss för att åka minibuss tvärs genom landet, en mycket lång och tröttsam resa - men väl framme i Surat (därifrån går båten till Ko Samui) började man vakna till liv igen och se fram emot nästa ställe. Och inte blev vi besvikna! Vilken pärla! Tänk er alla resekataloger ni kan tänka er och då har ni Ko Samui i ett litet nötskal. Denna gång fick vi också hotellproblem, fast tvärtom kan man säga - våran bungalow var riktig racklig på alla tänkbara sätt. Dörren t.ex. hade stora springor som vi fyllde ut med handdukar insmorda i Mygga och på Jannes kudde hade en av våra husdjur (Gecko ödlorna) bajsat på så vi delade kudde hela natten (oskönt!). Redan nästa morgon flyttade vi till ett hotell rakt över gatan som jag också kan rekommendera: Chaweng Center Point (precis ovanför Burger King).

Ko Samui var den ö vi stannade längst tid på, lite över två veckor blev det på denna lilla Paradisö. Vilket är egentligen fel att säga, för Ko Samui är Thailands 3:e största ö. Hur som, mestadels av tiden här tillbringade vi antigen på stranden, i vattnet eller under vattnet. Gjorde nio dyk under tiden på Ko Samui, vilket var en fantastisk upplevelse. Vi dök med Easy Divers vilket vi båda starkt kan rekommendera. Bra båtar och bra guider, speciellt Neil. Enda minuset med dykning på semestern är att man måste ställa väckarklockan för att gå upp tidigt - på SEMESTERN och att man är helt slut på kvällen och orkar knappt gå ut för att äta middag - men det är det värt, varenda sekunda!

När vi hade bestämt oss för att stanna på Samui ett lite längre tag gjorde vi det som alla västerlänningar gör - gå till en skräddare naturligtvis! Tanken att få något måttsytt till ett sjyst pris är ju helt klart lockande. MEN ooohhhh vad det är jobbigt att sätta sig ner med skräddaren och pruta för sin kostym och klänning - ingen rolig grej alls och inte vet jag om vi blev lurade eller inte men vi tyckte att vi fick ge ett billigt pris och det måst ju vara det som är viktigast?! Man har ju hört lite si och så om kläder som folk har sytt upp i Thailand, men vi har båda använt våra kläder här hemma flera gånger och dom håller mycket hög kvalitet och därför kan jag rekommendera skräddaren vi gick till: Universal Fashion, Mr. Moss & Mr. Mordan (ligger vid Samui Country Resort). Men visst gjorde vi lite annat än att bara sola, bada & dyka. En kväll tog vi oss till Chaweng Stadium för att kika på Thai boxning. Vilket inte alls var speciellt genuint, det var nog inte en enda thailändare i publiken utan bara massor av turister men inte så konstigt kanske. Vi såg fyra matcher sen tyckte vi att det inte var sådär jätteskoj längre utan fick vara. Annat att göra på Samui när man är lite less på sol och bad är att en tur till Crocodil Farm (kan vara lite svår att hitta men ge inte upp, man kommer fram så småningom), där man kan kika på skötare som har dödslängtan (vilket yttrar sig när dom gång på gång stoppar huvudet i krokodilernas käftar) och få kela med gulliga baby apor, kika också på hur dom förvarar dödligt giftiga ormar, spindlar osv... inte som här hemma direkt! Däremot kan man helt klart skipa Samui Aquarium, visserligen var det kul att kika på fiskar och så men jag vill inte sponsra något ställe som håller stora djur som tigrar inlåsta i minimala burar enbart för att tjäna pengar på dom. Usch, man såg verkligen hur stressade och rastlösa dom var! Däremot ska man inte missa dom två berömda klipporna Hin Ta Hin Yai Rocks (morfars -och mormorsklipporna kallas dom också för), vars formationer påminner om tja, mannliga/kvinnliga könet. Rätt skoj faktiskt! Därifrån kan man (och ska man, det är en jättehäftig upplevelse) lätt ta sig med en songthaews till Namuang vattenfall ett och två . Vattenfall två har en fall från 80 meter och det första ett fall från 18 meter. Vi startade i alla fall en rätt jobbig klättring upp till vattenfall nr. 2 (faktiskt inget för den otränade skulle jag vilja säga), men belöningen väntar i en av vattenfallets många naturliga pooler fyllt med härligt, friskt sötvatten! Det känns som om man är i någon tropisk reklamfilm när man simmar runt där... och vilken utsikt - fantastiskt! Dock en liten varning: Ha INTE på er flip-flop sandaler (som jag hade) när ni klättrar upp/ner, det är halt och rätt brant väg upp/ner så ha något lite mera "stadigare" på fötterna. Ett annat tips är att ha ögonen med er, Janne var väldigt nära att trampa på en skorpion när vi var på väg nerför. Men annars är dessa vattenfall nästan ett "måste". Vattenfall nr. 1 blev lite av "se men inte röra". Vi hittade det, efter lite besvär och kom slutligen fram till avsatsen där själva fallet började. Men vi kunde bara inte hitta någon väg nedför och det kändes inte som man ville hoppa 18 m ner till den naturliga poolen. Vilket var synd egentligen, för den såg fantastiskt fin och skön ut! Så vi fick ge oss och ta oss tillbaka till huvudvägen (glöm inte att spana in gummiträden på vägen ner) för nästa besök: Big Buddha Point, som var värt att se men inte så mycket mera.

Malaysia 22 maj - 28 maj 2003

Checkade ut från hotellet på Ko Samui runt 14-tiden för att sen vänta in planet till Kuala Lumpur, som gick vid 18-tiden. Men efter ha tillbringat några timmar på stranden, käkat och kollat våran mail så var det dags. Runt 21.30 landade vi i K.L. och till en helt öde flygplats, delade taxi in till City med en annan tjej och gjorde några halvhjärtade försök att hitta ett sjyst och billigt rum tillsammans med henne. Hon tog till slut in på ett hostel och vi (svaga för lyxen som vi är) på ett fint hotell med alla tänkbara faciliteter. Hotellet heter Park Inn International och jag gillade det skarpt - speciellt poolen på taket som vi använde flitigt! När man är mitt i en storstad, utan tillgång till hav att svalka sig i är det en klar fördel att ha tillgång till en pool. Våra dagar i K.L. kan beskrivas med ett ord: Aktivt! Vi var uppe i K.L. Towers, i Twin Towers eller Petrona Towrs som det också heter (som visserligen är gratis att åka upp i men utsikten är mycket bättre från K.L. Towers). Nedanför dom berömda tvillingtorna finns det en fantastisk park som man kan gå runt i eller bara sätta sig någonstans och njuta av atmosfären. Det finns också ett riktigt bra shoppingcenter i "bottenplan" så att säga (fast det består av flera våningar) i Twin Towers. Eftersom det just finns massor av shoppingcenter och ENORMA shoppingcenter i K.L. så handlade vi en hel del här (och billigt också!) men det finns ett litet krux med dessa shoppingcenter... går du in där är du fast! Och då menar jag inte att du shoppar ihjäl dig utan verkligen fast! Man hittar inte ut!!! Helt otroligt, första gången jag har blivit kvar mot min vilja i shoppingsammanhang! Detta händ i en sen kväll i ett shoppingcenter nära vårat hotell, vi hade vandrat runt där inne i flera timmar och när vi väl vara beredda att ge upp och gå ut därifrån hittade vi inte ut ur denna gigantiska byggnad - vi irrade runt vääääldigt länge innan vi slutligen hittade ut. Våra shoppingcenter här i Sverige är inte ens i närheten av de i K.L. - det är helt vansinnigt vad mycket butiker det kan finnas och vilka ytor... men så är shopping tydligen en typ av "national sport" i Kuala Lumpur, fick vi berättat för oss. Till och med jag ligger i lä här alltså... Efter några dagar i storstaden började vi åter längta till dom stränder, hav och dykning. Sagt och gjort - söndagen den 25:e maj tog vi tåget från Kuala Lumpurs tågstation ner till Kluang (4/h restid), därifrån tog vi en taxi till Mersing, vilket låg ca 10 mil från tågstationen och tiden ägnades åt att snacka med en väldigt pratig och trevlig taxichaufför. Tyvärr missade vi båten från Mersing till Tioman (vårat mål) så vi blev tvingade till att övernatta i Mersing och eftersom det var sent och vi ville få lite sömn innan vi skulle med båten vid 6-tiden nästa morgon tog vi första bästa hotell (el vad det kunde vara..). Unket ofräscht hotell med sängkläder som luktade svett och det var exakt samma intryck jag fick av staden Mersing - unken! Det verkade som enda anledningen till att denna stad ens en gång existerar är för att färjorna till Tioman går härifrån. Hur som, morgonen kom och färjan väntade på oss... vad vi inte visste då var att detta skulle bli en mycket långt dag... Turen med färjan över gick problemfritt, hoppade av i Tekek och började på en gång ana att något inte var som det skulle. Det var helt öde, kändes nästan som en spökby. Okej, tänkte vi - klockan är ju inte mera än nio på morgonen så det är säker därför. Tyvärr skulle det visa sig att ordet "öde" var en synonym för Tekek och Tioman. Vi hittade ett hotell som var okej och låg nära stranden och allt. Men när vi frågade i receptionen efter en bankomat fick vi veta att inte fanns några - alls! På hela ön! Eller ja, det fanns en men enbart för inhemska bankomat kort... ja just det! Helt otroligt att ingen berättat detta för oss. T.ex. tjejerna på resebyrån i K.L. som så varmt rekommenderade ön för oss, dom om några borde veta tycker man ju! Problemet var att vi enbart hade 50 ringit (ca 100 kr) kvar och det var inte ens så att man kunde resa ifrån ön när man ville utan det var speciella dagar i veckan man antigen kunde åka därifrån med flyg eller båt. Så vi var fast och i en rätt jobbig situation, utan pengar känner man sig rätt liten... Efter mycket om och men fick vi till slut veta att man kunde ta ut pengar på sitt VISA på en exklusiv anläggning. Naturligtvis låg den ju ca 40-50 minuters promenad från vårat hotell och det fanns inga taxi bilar att få tag på så vi fick vackert gå dit - vilket inte är jätteskoj i 40+ och framför allt inte när man är på rätt dåligt humör! Dock visade sig "promenaden" var lyckad. Vi fick se helt förvildade apor (som tydligen härjar fritt överallt på Tioman) som var så roliga att se, tyvärr hade vi ingen kamera med oss. När vi till slut kom fram till Berjaya Tioman Beach Resort fick vi ju nästa "upplyftande" information : Man fick bara ta ut 200 ringit per dag på VISA kortet mot en 20% avgift - tur att vi hade 2 kort med oss. Eftersom vi "fast" några dagar på denna lilla ö så ville vi ju göra något och att göra något brukar ju vanligtvis kosta pengar och vi ville ju dyka så då behövdes det lite mera pengar men vi snackade med en snäll dykinstruktör som sa att vi fick låna hans moppe så att vi kunde åka tillbaka nästa dag och ta ut mera pengar. Sen fick vi låna fenor + snorkel gratis resten av dagen. Dagen som kom blev i alla fall en helt fantastisk dag! Dykning stod det på agendan. Vid 9-tiden dök vi upp vid dykcentret (ca 2-3 minuter från vårat hotell) och en sådan här exklusive dyktur har vi aldrig vart med om. Det var vi två, våran divemaster Sudin och en kille som körde båten. Även om ön inte är mycket att hurra för så var dykningen fantastisk! Vad jag måste nämna här är att Tioman vanligtvis brukar vara (vad vi läst/hört) riktigt turistigt och krylla av dykaren men eftersom vi åkte när det var SARS och så var det väldigt öde här. Den restaurangen (den enda som var öppen) som vi käkade alltid på berättade gubben som ägde den hur SARS verkligen hade kört turismen och deras affärsverksamheter (får man anta) i botten... hur det ser ut nu där vet jag inte, förmodligen har turismen kommit i gång lite mera. Det roliga med denna gubben var i alla fall att han hade vart en av Expedition Robinssons guider på Tenga och han var så stolt över en armékniv han hade fått i det sammanhanget. Men som sagt, efter ett par dagar lämnade vi ön - det är inte så skoj när det inte finns något alls att göra efter klockan åtta på kvällen och det blir också en dyr historia om man ska ta ut pengar mot avgift på sitt VISA hela tiden... synd, för dykningen var av världsklass på Tioman enligt oss! Och vackra, helt folktomma stränder... men man vill ha lite mera, kunna gå ut på kvällen och ta en öl, glo lite på folk och så men något sådant utbud hade vi inte under den tiden vi besökte Tioman.

Singapore 28 maj- 6 juni 2003

Så vi åkte till Singapore mycket tidigare än vi hade tänkt oss, nästan en vecka tidigare. Men i en storstad finns det ALLTID något att göra - den saken är i alla fall klar! Från Tioman till Singapore kan man antigen ta flyget eller båten, vi valde båten. Resan tar ungefär 5½ timme och kostade för oss båda 436 ringit (ca 840kr). En rätt seg resa med kraftig sjögång men vid 19-tiden var vi i Singapore. När vi gick igenom tullen fick vi passera en datoriserad febertermometer (p.g.a. SARS) och, som tur var, klarade vi oss igenom den utan några utslag. Nästa steg, som alltid i en ny stad, så måste man ju fixa boende. Singapore är lite dyrare än övriga Asien så det var inte direkt det bästa hotellet till det biligaste priset vi fick tag i men det dög och låg bra till, Haising Hotel (45$ per natt/ca 200kr). Singapore är en rolig stad att ta sig runt i på egen hand och lätt framför allt! Vi åkte runt kommunalt överallt och det är verkligen det bästa sättet att se en stad - men det underlättar helt klart när det kommunala nätet är så utvecklat och smidigt som det är i Singapore. Smidigt är verkligen ett ord som står för Singapore, och rent! Inte konstigt med tanke på allt man kan få en bot för; spotta, nedskräpning, det berömda tugummituggandet och hur mycket annat som helst och här snackar vi inte några hundra kronor i böter utan flera tusen Singapore dollar! Men lite "måsten" i Singapore är väl att vandra nedför Orched Road och alla shopping center, och det är en del. Om man tar sig bortom Orched Road så kan man hitta nästan samma saker för lite billigare pengar men är man enbart ute efter märkes saker är det Orched Road som gäller. Även en tur ner till Boat Que är värt, men inte för att äta sin middag där, för den får du betala ett hutlöst överpris för, utan mera för atmosfären och känna sig liten bland alla hööööga skyskrapor! Det är något speciellt med en sådan levande storstad och att se den på kvällen med alla sina ljus... vackert! Sen tycker jag absolut att man ska ta sig ut till Sentosa Island, en konstgjord ö som ligger precis utanför själva City. Ön är helt gjord för bad/nöjesliv. Här finns jättefina stränder, nöjesparker, zoo, djungel, delfinshower, restauranger, hotell m.m. - något för alla! Det är här Singapores invånare tillbringar sina helger misstänker jag starkt. Här var vi ett par gånger och tillbringade dagarna med solande och badande, rätt tufft med denna oas så nära själva Singapore City. Ett annat badställe, som vi av en slump hittade när vi letade efter en dykbutik i förorterna, låg vid MRT-stationen "Redhill". Tror att detta var någon typ av kommunal badanläggning som bestod av två stora pooler. Var nästan skönare här än vid Sentosa, inte så mycket folk, knappt några turister alls och tja skön stämning bara och mycket smidigt att ta sig dit med tunnelbanan. Något annat som jag verkligen vill rekommendera varmt är att ta sig till Swissôtel (t-banestation Cityhall) och deras berömda bar/restaurang på 70:e våningen (225m upp) Stället heter Equinox och är egentligen uppdelat i tre olika komplex. Introbar, som ligger på våning 1, vidare City Space (restaurangen) som ligger på 70:e våningen och så New Asia Bar, också den på 70:e våningen. Här, på New Asia Bar, tog vi oss en drink en eftermiddag och vilken utsikt! Helt otroligt - kändes som man hade bästa platserna för att se Singapore uppifrån! Och kan det bli bättre än att göra "sightseeing" samtidigt som man smuttar på en iskall Gin och tonic?! Det är ett absolut måste, hade vi inte träffat på ett svenskt par på båten till Singapore som tipsade oss om denna pärla hade vi helt klart missat det.

Men som vi alla vet så tar ju det roliga slut förr eller senare och så gjorde även våran resa... den 6:e juni tog vi en taxi ut till Singapores flygplats och i och med att den långa flygningen hem började var slutet på våran resa ett faktum - för den här gången!