Gravid

Vecka 5 (4+6)
2005/05/25

Testade positivt! För att vara riktigt, riktigt säker testade jag med fyra stycken clearblue graviditetstes och japp, ingen tvekan – jag är gravid! Dock inga direkta symtom, förutom utebliven mens. Man har ju hört om allt från kräkningar till järnsmak i mun men inte här inte – tänk ändå den som kunde få må lite illa så man säkert vet att man är gravid… Det känns i alla fall helt underbart, inte trodde jag att vi skulle bli med barn så lätt! Och om allt går bra så blir det en liten bebis i slutet av januari, beräknad förlossning (BF) är omkring 27 januari, 2006.
Den planerade vrakdykningen till helgen blir alltså inställd, nåja jag får ligga på soffan istället och äta chokladmuffins, sämre kan man ha det! Fast lite tråkigt är det ju att inte få dyka under hela sommaren men vi hann i alla fall med dykresan till Malta. Faktiskt så blev bebisen till på Malta där Janne och jag också passade på att förlova oss, så det är mycket som händer på samma gång J.

 

Vecka 7-8
2005/06/02 - 2005/06/22

Vissa önskningar ska man vara försiktiga med, dom kan slå in! Illamåendet kom som ett brev på posten! Och trots att jag i princip mått illa från morgon till kväll så är det inga problem att skyffla in mat i munnen, tvärtom det verkar vara det enda som hjälper! Men det är viktigt att det är mat och att den känns fräsch, annars smyger illamåendet fram igen. Godis och dylikt har jag inget sug alls efter just nu. Janne är väldigt gullig, gör frukost, lunch, middag, mellanmål och mellanmål igen åt mig – det enda jag själv får sköta är mina ”nattsnacks” som jag behöver men det blir enkla menyer bestående av skorpa och banan.
En ny hobby jag har upptäckt är att sova! När jag inte äter så sover jag och vice versa – jag inser att jag är väldigt tråkig och osocial just nu men vi har valt att vänta ett tag med att berätta för vänner så det får helt enkelt vara på det sättet ett tag framöver. Men lyckades faktiskt gå ut en sväng med min bästa kompis och hennes pojkvän utan att avslöja mig, dock tyckte dom att det var trist att jag körde men det var ingen (tror jag) som la någon större vikt vid det, om det var någon så var det nog jag för jag var heeeelt säker på att Linda skulle avslöja mig direkt.
I slutet av vecka sju (7+6) gjorde vi ett ultraljud (VUL). Nyfiken och lite orolig som jag lätt kan bli ville jag säkert veta att det faktiskt fanns något där inne. Otroligt häftigt att få se att det faktiskt bor något i min mage, även om Lillfot inte var större än 1,2 cm. Det gick inte att säga så mycket mera om den lilla pricken där inne i magen mer än att doktorn såg ett hjärta vilket var ett mycket gott tecken så här tidigt i graviditeten upplyste han oss om. Han skrämde upp oss också lite då han helt plötsligt sa att han blev tvungen att titta efter lite till hur många det egentligen var där inne. Han tyckte sig se två hinnsäckar men sen så trodde han nog att det i alla fall bara var en, men att det kunde vara fel då det fortfarande är så tidigt i graviditeten och väldigt svårt att urskilja värst mycket. Nu längtar man till det stora ultraljudet (UL) och vem vet vi kanske får oss ett par överraskningar då, men det är inte förens i vecka 16-18.
Förutom illamåendet så har jag som mensvärk (växtvärk) i magen, det är tydligen livmodern som växer och magen är rätt uppsvälld, speciellt på kvällarna. Det är tydligen tarmarna som sväller samt pressas upp när livmodern växer och tar större plats. Ibland ser jag mer gravid ut än vad jag är, alltså i veckor räknat.  

 

 

Vecka 9-10
2005/06/23 – 2005/06/29

Nu har vi berättat för våra föräldrar. Det känns skönt att ha berättat det för några, dels rent praktiskt kan det vara bra att släkten vet om det så de inte undrar över varför man inte kan  göra eller äta dom mest vanligaste sakerna och dels för att man har ett behov av att prata om detta! Detta är ju det enda som existerar i livet just nu känns det som, tur att skolan är över för terminen och tentorna är skrivna – vet inte hur jag skulle klara av att koncentrera mig på sådana småsaker just nu! Har visserligen svårt att förstå att vi ska bli föräldrar, utan det som tar upp min tid är mera fokuserat på min egen kropp, vad som händer med den och så. Men att hela våra liv kommer förändras på grund av den växande ”ärta” i min mage känns för stort och skrämmande för att kunna ta in just nu. Dessutom vill jag inte tänka för mycket innan vecka tolv har passerat, därefter minskar den största missfallsrisken och kanske då kan man tillåta sig att börja tänka på att det är en individ, våran bebis, som lever där inne.
I början av vecka tio (9+1) dök midsommar upp. Det kunde ha blivit en lite jobbig tillställning men eftersom vi firade det ihop med vänner till oss som också väntar barn (fast i oktober) och ett annat par som just fått sin lilla bebis Leo så behövde det inte smusslas om varför jag inte drack eller så utan vi valde helt enkelt att berätta! Kände kul och framförallt en chans för mig att få lite insiderinfo av Lotta och Malin som är och just vart gravida – för frågor och funderingar det har man, massor! Och inte saknar jag alkoholen heller direkt, det är ju ingen evig ”dom” jag har över mig direkt utan det är tvärtom rätt skönt. Det finns gott om alkoholfria alternativ som är riktigt goda faktiskt.
På själva midsommar så kräktes jag också för första gången, trodde att jag nog bara skulle komma undan med illamåendet men så var det tydligen inte. Orsaken var väl att jag inte hade ätit tillräckligt och ordentligt med lunch, så jag vet i alla fall hur jag ska reglera det men det hjälpte inte direkt att tänka så när jag låg där framför toan. Efteråt fick Janne åka och köpa korv med strips och sen mådde jag bra J.

 

Vecka 11 (10+4)
2005/07/04

Idag var det inskrivning på mödravårdscentralen (MVC). Barnmorskan vi fick var väldigt trevlig och jag fick genast förtroende för henne. I nästan två timmar var vi där och det togs blod- och urinprover på mig, jag fick väga mig och det pratades en hel del om graviditeten och sådant som rör den. Kändes tryggt att få prata med en person som faktiskt har detta som yrke. Nästa gång vi ses är inte förens i september men därefter blir det mera regelbundet som jag förstår det. Har även bokat tid för det ”stora” UL, vilket blir den 9 augusti.
Berättade också för mina två bästa kompisar idag, Linda förstod på en gång vilken nyhet jag hade att berätta. Det känns bra att få berätta det för de personer som man är van att berätta i princip allt för, trots att det är en bit kvar tills det gått tolv veckor. Men händer det något så har jag ju deras tröst och stöd och det är viktigt det också.
Kroppen, eller magen rättare sagt, har blivit rätt plufsig. Och jeansen kan jag inte knäppa längre i midjan men tur att det är sommar och man kan ha lite mera lediga och sköna kläder på sig utan att det ser ut som jag bara gått upp i vikt. Annat jag märkt av är finnar, och många och i ansiktet. Aldrig har jag besvärats av finnar men nu så har tydligen mina hormoner fått sig en knäpp och gjort så det ploppar upp på väl valda ställen i ansikte. Det plus en plufsig mage kunde man ju tycka kunde räcka men inte det inte! Håret har också åkt på hormonkarusellen, det blir fort flottigt och jag behöver tvätta det med schampo varje eller varannan dag, vilket jag aldrig tidigare har behövt. Som jag förstår det hela så brukar dessa symptomer avta senare i graviditeten så det är bara att vänta och se. Men det gör att man inte känner sig så attraktiv, även fast Janne försäkrar att så inte är fallet. Det är mysigt med en sambo som säger dom ”rätta” sakerna just nu även fast det kanske är lite lögn ibland, men humöret är lite upp och ner och det behövs någon som supportrar en igenom denna första tid. För det är skrämmande att vara den som bär på allt detta inom sin kropp och att göra det helt själv utan Janne skulle jag tycka vore fruktansvärt! 

 

Vecka 12 (11+6)
2005/07/13

Imorgon har jag gått tolv fulla veckor! Otroligt vad tiden har gått snabbt och jag tycker nog att en del av symptomerna jag har haft har lugnat ner sig. Illamåendet är mer till och från, det kan gå dagar utan minsta kännig och hungern är inte lika omfattande längre. Äta behöver jag visserligen fortfarande ofta men inte på samma glupska sätt som mellan vecka sju och nio. Mellan dessa veckor låg nog kulmen (hittills i alla fall) i illamående, ätande och viktuppgång, nu verkar det ha stabiliserat sig en aning. Tydligen är det rätt vanligt att runt denna tid att kroppen börjar just komma in i sin mera vanliga form och att de värsta krämpor man haft börjar avta eller försvinna helt.

 

Vecka 14 (13+0)
2005/07/21

Så har jag stått och kräkts längst vägkanten på väg ner till Danmark. Inte kul men väldigt dumt av mig då jag bara åt yoghurt och en frukt till frukost (trodde jag skulle klara mig så vi kunde köpa smörgåsar på något café lite senare). Jag vet ju att det gäller att ha mat i magen hela tiden men ärligt talat så är jag fruktansvärt trött på detta eviga ätande! Dessutom har jag blivit väldigt, väldigt kissnödig hela tiden. Under våran semester längst västkusten har jag nog sett mera av alla toaletter längst E20/E6 än vad jag har sett av själva västkusten! 

 

Vecka 15 (14+2)
2005/07/30

Känner mig faktiskt betydligt bättre, äter relativt som vanligt och tröttheten har i princip försvunnit. Fast nu börjar jag fundera mycket på UL som är om lite mera än en vecka… att allt är bra där inne med Lillfoten och att allt har vuxit som det ska och så. För som jag känner mig just nu så känner jag mig inte alls lika gravid som jag gjorde för några veckor sen, nu känner jag mig ju nästan som vanlig (även fast jag vet att det är normalt att kroppen normaliserar sig runt dessa veckor).
Har även haft rätt egoistiska tankar dom senaste dagarna på hur jag sett ut innan jag blev gravid och hur jag kommer se ut i kroppen efter en graviditet. Kommer jag någonsin passa in i tajta jeans igen med snygga toppar till eller tunna sommarklänningar och då ska vi inte tänka på bikini igen! Nu när jag känner mig så plufsig är det svårt att tro det… precis innan jag blev gravid köpte jag en jättefin halternecktopp men den hann jag inte använda innan magen plufsade upp sig och nu undrar jag om den är dömd att hänga i garderoben för all evighet eller om det finns hopp för den i framtiden. Egentligen är det ju otroligt dumt att tänka så här för jag är ju jätteglad över det som händer i kroppen och för framtiden men samtidigt så är det svårt att hänga med den kroppsliga utvecklingen i den takt som den faktiskt sker. Den går så mycket fortare än vad hjärnan hänger med ibland, så det är kanske inte konstigt att man får lite bitter eftersmak och trots allt så är kroppen viktigt för mig och det egna  välbefinnandet.
Men nu när jag känner att jag har börjat vakna upp ur illamående- och trötthetesdvalan så är det nog dags att ta upp träningen lite smått igen. Har inte tränat något sen den 23 juni så det är dags att återuppta mina långa, dagliga promenader och senare till hösten blir det nog att skaffa sig ett simkort.

 

Vecka 15 (14+6)
2005/08/09

Idag var det stora ultraljudet! Var rätt nervös innan men när Lillfot kom upp på skärmen släppte all nervositet och både jag och Janne njöt för fullt! Födelsedatum blev flyttad till den 1 februari 2006, så imorgon går jag in i 15 fulla veckor istället för 16 fulla som jag trodde på torsdag. Men detta var nog bland det häftigaste jag vart med om, att det gick att urskilja så mycket på en liten krabat på ca 10 cm och ca 50 g! Barnmorskan hade fullt sjå med att få bilder på Lillfot då denne rumla runt som sjutton, vill inte ligga stilla knappt alls utan det var full rulle hela tiden under ultraljudet. Bebisen var även social och vinkade åt oss, jag inbillar mig att den sa ”Hej morsan och farsan, ses om ett tag” hehe… Önskar att jag hade en ultraljudsapparat hemma här inkopplad till datorn, så jag kunde titta på detta underverk varje dag!
Annars så mår jag faktiskt rätt hyfsat, magen är fortfarande mest plufsig och jag längtar till den där riktiga ”gravidmagen” så alla andra runt om mig också förstår att jag faktiskt är gravid och inte bara gått upp i vikt på grund av för mycket chips. Finnarna i ansiktet är tyvärr kvar men ja, vem bryr sig? 

 

   

 

Vecka 16 (15+6)
2005/08/16

En vecka har nu gått sen ultraljudet, skönt att jag "byter" vecka imorgon för vecka 16 har känts väldigt lång då jag ju blev lite strandsatt i den på grund av ändrat födelsedatum. Nu längtar jag väldigt mycket tills jag kommer att få känna av bebisen. Även fast det låter lite småknasigt när det beskrivs som att det kan kännas som en fisk som sprattlar runt i magen.... jag vill inte ha en fisk i magen, utan en bebis som buffar runt!
Tänkte skriva lite mera om symtomerna jag haft och har. Framför allt har jag ju mått väldigt illa en period, men det verkar ha gett med sig helt och hållet (peppar peppar) och sen finnar och fett hår har jag ju nämnt tidigare så jag tänkte skriva om lite annat. En märklig sak är att jag har haft en grym avsmak för att borsta tänderna, fick mig att nästan kräkas varje gång och att gurgla var inte ens att tänka på. Detta har dock också blivit bättre dom senaste veckorna men måste fortfarande var lite uppmärksam så jag inte borstar för ivrig. Vidare har jag upptäckt att coca-cola är det enda som verkar hjälpa mot det mesta, illamående, stabilisering av magen, stabilisering av humöret (hehe) osv. Dock försöker jag inte dricka mer än ett halvt till ett glas om dagen då man ska skära ner på koffein. Försöker överhuvudtaget inte dricka så mycket läsk och söta drycker alls då jag som sagt inte har vart så förtjust i tandborsten och som gravid ska man vara extra noga med sin tandskötsel då det är lättare att få håll i tänderna (bakteriefloran i munnen kan ändras på grund av graviditeten). Sen så har ju matsmältningen förändrats drastiskt vilket betyder att den har blivit långsammare. Magen lever sitt egna lilla liv och det behöver inte alls vara så att jag har ätit för mycket utan faktiskt nästan varje natt är magen spänd som ett trumskinn så att det nästan göra ont när jag reser mig upp för någon av mina eviga nattiga utflykter till toan. På morgonen när jag vaknar känns magen dock som "vanlig", liten rundning kanske men liggandes på rygg känns den nästan platt som innan jag blev gravid. Men efter frukosten svullnar magen upp fort igen, den är som en ballong som man släpper ut luften ur för att sen blåsa upp igen, om och om igen! Konditionen har också blivit sämre, att gå upp till lägenheten 3 trappor upp är inte så lätt match längre och mina långpromenader tar avsevärt längre tid än förr. Detta antar jag beror på att blodmängde in kroppen ökar upp till 50% under en graviditet och vilket då självklart gör att hjärtat får pumpa blod betydligt mer än förr och under ett träningspass arbetar ju kropp och hjärta i högra tempo än i "icka-tränande" tillstånd.
Tur så infinner sig inte alla dessa symtomer samtidigt utan just nu känner jag mig bra och piggare än vad jag har gjort på mycket länge och ser framemot nästa steg i graviditeten, bebisrörelser!!!
Har också inhandlat några mammaplagg, en jeanskjol och ett par svarta byxor som faktiskt är riktigt snygga. Sen hittade jag en fin kjol på Lindex som visserligen inte är ett mammaplagg men som är jätteskön då det är resor i midjan och den kan jag ju faktiskt använda nästa vår/sommar också eftersom det inte är någon del för mammamage på den. Däremot tycker jag det är svårt att hitta snygga toppar, antigen är dom alldeles för stora eller så är det inga fina mönster eller modeller. Men får väl köpa vanliga toppar fast någon storlek större, dock tänkte jag avvakta med att inhandla för mycket innan magen har växt till sig - så jag vet vart jag hamnar storleksmässigt. Annars, även fast det känns som det, så har jag inte ökat i storlek än - drar fortfarande 38 och mammabyxorna köpte jag faktiskt i storlek 40 just för att växa i lite. Det känns ju skönt för om jag stirrar mig blind på vågen så säger den någon annat men kilona verkar ha satt sig väldigt lokalt, det vill säga just på magen! Så vi får väl se hur det blir att gå ner detta sen... men det blir en annan typ av dagbok det!

 

Vecka 17 (16+6)
2005/08/23

Tycker nog inte att det har hänt så mycket just graviditetsmässigt under veckan som gått, kanske magen har blivit lite större och hårdare. En del säger i alla fall att det syns lite på mig nu och ja, det är väl så den naturliga utvecklingen bör vara. Men det är svårt att se på sin egen kropp objektivt, utan man glömmer sig ibland och tror att man kan få på sig nästan vad som helst men så inser man att det är något som är i vägen mitt på kroppen hehe. Antar att när man blir större kommer man inte ha sådana problem längre!
Har funderat lite på om vi ska göra ett könsultraljud, är fruktansvärt nyfiken på vem den lille där inne är! Alla som känner mig väl vet ju att jag är rätt så nyfiken av mig och brukar inte ge mig förens jag har fått reda på det jag vill. Tror ju att det kommer bli en stor överraskning oavsett, vare sig det blir en pojke eller en flicka... nåja, ska fundera lite till på detta och så får vi se

 

Vecka 19 (18+2)
2005/09/02

Tiden går fort! Vilket är skönt, för nu vill man komma lite mera in i graviditeten och passera halvtidsgränsen, vet inte riktigt varför det är så magiskt men det känns lite speciellt att få passera 20 veckor på något sätt (för dom som inte vet så varar en graviditet ca 40 veckor). Tyvärr har jag inte känt av bebisen än, ibland kan det bubbla till i magen men jag tror att det är gaser för det är aldrig någon längre tid eller så, men det som väntar på något gott heter det ju... så det får jag väl vackert göra! Däremot tror jag att jag kan känna min livmoder nu, det när jag ligger på rygg och framför allt på morgonen, helt säker är jag inte men det känns som det om man utgår från beskrivningar man läst.
Annars har skolan börjat och det är ett högt tempo och jag märker att det går inte alls lika bra att stressa längre och när jag ändå gör det (vilket är svårt att låta bli) yttrar det sig i kraftig huvudvärk på em/kvällen. Men så är det också sista terminen och jag vill så gärna bli klar med allt så ibland kan det ju vara värt att lägga in en högre växel, men jag tänker inte göra det på bekostnad av min och bebisens hälsa, självklart! Säger det stopp så får det bli så men då får man ta det då! Tur att man har en bra kille som förstår ens behov i alla fall, i förra veckan tror jag Janne hade rensat alla konditorier i stan på chockladbakelser som jag glatt fick smaska i mig till helgen - så gott!!! Och faktiskt så smaskade jag inte i mig bakelserna enbart för min egen skull utan även för bebisen, för studier visar faktiskt att bebisen (alltså när det ligger i magen) föredrar söta smaker framför sura smaker så jag tänkte mest på Lillfots välbefinnande... hmm hehe!
Även fast det säkert är för tidigt enligt många,  kunde jag inte låta bli att köpa ett bebisplagg här i veckan, som en liten present till Janne. Tänker inte köpa mera saker på ett bra tag men denna söta body gick ju bara inte att låta bli att köpa! Och vadå, man måste ju få njuta också av att vara gravid inte bara tänka på allt tråkigt som kan ske och att få planera och köpa saker tillhör faktiskt en del av det roliga med att vara gravid!

 

Vecka 20 (19+4)
2005/09/12

Idag var vi på vårat 2:a barnmorskebesök, vilket var riktigt häftigt då vi fick lyssna på hjärtljuden! Redan vid ultraljudet fick  vi ju det konstaterat att det är en riktig vilding som bor i min mage och det blev även bekräftat idag, för barnmorskan hade problem med att få Lillfot still inne i magen så att hon kunde få ett uppskattat hjärtljud. Hon fick ta ett snitt på 148 i hjärtslag men det var upp i 170 också :-). Meddans vi lyssna där så lekte Lillfot kurragömma och sparka och kicka som bara den, till och med så barnmorskan tyckte det var skoj att det var SÅ hålligång! Men det känns skönt att bebisen är så livad där inne, då verkar den ju må bra och ha skoj också samtidigt.
Mina värden har också ändrats lite, hade ett rätt högt HB värde från början (148) och hade nu gått ner till 120, vilket är helt normalt men BM tyckte ändå att jag kunde börja äta järntabletter varannan dag. Hoppas bara man inte blir helt trög i magen då. Livmodern hade också växt, BM tyckte den var lite högre upp än vecka 20, typ runt vecka 24 men det kunde vara så sa hon... ja, det känns bra att allt verkar normalt hittills!
Har även börjat känna av bebisen nu (första gången i fredags 19+2), inte i direkta sparkar men mera som bubblor som spricker och ibland kommer en mera ordentlig buff! Urhäftigt!!! Ska bli så roligt sen när Lillfoten börjar sparka ordentligt och när Janne kommer att kunna känna också. Det har alltså hänt en hel del på lite mera än en vecka, helt otroligt häftigt är allt!
För övrigt har både håret och finnarna stabiliserat sig, håret är precis som vanligt och finnarna är några stycken men inte så många som förut. Känns som man verkligen kommit in i en" må bra" period just nu! Får dock lite ont i ryggen när jag sitter länge vid datorn, det får man väl vara lite uppmärksam på men det är samtidigt svårt att inte sitta vid datorn då mycket av skoljobbet görs just framför datorn.

Vecka 22 (21+2)
2005-09/23

Så har man passerat halvvägs nu då, det är till och med mindre kvar än halvvägs - hjälp! Och idag när jag åt lunch med en kompis som i princip ska föda när som insåg jag att tiden verkligen går hur fort som helst! Det var ju inte länge sen hon var där jag är nu och då kändes det ju som om det var hur lång tid som helst kvar innan bebisen faktiskt skulle komma ut i den verkliga världen, men nu är det som sagt dags snart! Lillfoten där inne buffar på men inte så Janne har känt något ännu, men jag tyckte att här om dagen när jag låg på soffan att jag såg på magen när h*n buffade runt där inne, men man måste ha ett enormt tålamod för att få se nåt. Det går liksom inte att få en kick eller buff på beställning där inne direkt!
I torsdags var jag hos tandhygienisten för att se hur mina små tänder mår. De verkade må alldeles utmärkt, lite, lite tandköttinflamation men det var helt väntat enligt tandläkaren. Det är något alla i princip får när dom är gravida, men det var så lite så det var ingen fara. Jag skulle fortsätta sköta om mina tänder så som jag gör idag (dvs. borsta 2 ggr/dag, tandtråda på kvällen och skölja med munvatten 2ggr/dag). Detta besök var förresten något som alla blivande mammor erbjuds via mödravårdscentralen kostnadsfritt, mycket bra initiativ måste jag säga!
Har fått många förfrågningar på magbilder så det är hög tid att dela med sig av mitt "Lillfotshus" som växer på magen min.                                                                           

       

Vecka 23 (22+6)                                                                                 

2005/10/04

Så har hela familjen vart ute på en liten minisemester, eller mest var det för dom blivande föräldrarna men eftersom jag och Lillfot hänger ihop i vått och torrt så fick även h*n följa med hihi. Alltså, jag och Janne tog en 36/h kryssning till Helsingfors för att bara få vara själva och fly vardagen lite. Vi hade det riktigt mysigt och vädergudarna var på sitt bästa humör så vi fick en riktig härlig dag i Helsingfors och en hel del gott inhandlades också på tax-free (godis och choklad i STORA lass men inte en droppe alkohol *ler*).
Annars är det riktigt livat i magen och det är ofta jag känner av Lillfot. Nu har även Janne känt utanpå magen vilket gör det lite mera verkligt för honom! Dessutom så ser man jättetydligt på magen när det rumlas runt där inne, ligger nästan varje kväll på soffan och bara tittar och ler åt magen... det är ju SÅ häftigt!!!
Förresten, våra kompisar Lotta och Jörgen har fått sin lilla bebis - det blev en flicka, Ebba, som föddes några dagar tidigare än utsatt bf-datum (12:e oktober). Ska bli otroligt spännande att få träffa deras nya familjemedlem (har redan sett en bild och hon är en riktig sötnos)!

 

Vecka 25 (24+4)
2005/10/16

Det går så fort, alltså tiden! Magen växer och Lillfoten sparkar där inne, det var några dagar som h*n var rätt lugn och jag blev lite orolig men nu är kickandet tillbaka, tror till och med att sparkarna är lite kraftigare än förut också. Det är annars livligt i magen, speciellt på kvällarna när jag ska sova men mig stör det inte det minsta utan jag tycker bara det är mysigt! Det är en sådan otrolig och intim känsla, detta sparkande och buffande - skulle inte vilja vara utan det för allt i världen. Annars var vi hos barnmorskan i förra veckan, mitt Hb-värde hade gått upp till 124 vilket var jättebra och Sf-måttet var 22. Tyvärr var det inte vår ordinarie barnmorska, då hon var sjuk, utan en vikarie så det var ett snabbt besök. Vikten har varit rätt stabil nu ett tag, har gått upp ca 10 kg allt som allt och det känns helt okej.
Annars har jag och Janne gett oss in i barnvagnsdjungeln och det är ingen lätt match det kan jag lova! Men tror att vi börjar få ett hum om vad det är som är bra, viktigt osv. när det gäller barnvagnar och faktiskt så har vi nog nästan bestämt oss att det blir en Hartan Racer 05 - jättefin och lätt vagn! Det som återstår är att välja färg och det finns ett antal, men ett är säkert - en svart vagn blir det inte!
På tisdag är det dags att gå till sjukgymnasten (också något som man blir erbjuden från mvc), som håller i studiegrupp för blivande mammor. Det är med fokus på avslappning, lite andning och allmänna träningsråd, som jag har förstått det i alla fall. Ska bli kul, om inte annat för att träffa andra blivande mammor. 

 

   

10+3                                            15+2                  16+3

 

  

21+0                                            22+0

 

   

23+0                                            24+0                  26+0                   27+2

Vecka 27 (26+6)
2005/11/01

Idag hälsade vi på Lillfot igen! Det är en underbar känsla att få se sitt barn komma upp på skärmen, kan tyckas märkligt då jag känner av bebisen mycket hela tiden - att se och känna är helt klart olika saker! Hur som, poängen med detta ultraljud var att ta reda på Lillfots kön. Inte helt enkelt då den lille vägrade bekänna färg och låg med rumpan till hela tiden. Till slut gav doktorn upp och sa att vi fick gå ut och promenera i en timme och sen komma tillbaka, promenaden skulle eventuellt få Lillfot att vända sig. Under promenadens gång kom jag på att det var nog bäst också att köpa en Coca Cola för det brukar öka livet i luckan så att säga. Mycket riktigt, när vi kom tillbaka till kliniken så tog det inte mera än några sekunder innan doktorn klart och tydligt kunde se att det blir en P O J K E!
Hihi, vår lilla Junior! Det svåra är dock att komma på ett namn... vi har än så länge inte kommit överens om ett enda pojknamn! Alla förslag mottages tacksamt! Rent graviditetsmässigt så har ju magen blivit rätt stor måste jag säga, det medför att i vissa situationer känner jag mig lite osmidigt, t e x när man ska kliva ur bilen eller man ligger ner så måste man rulla runt på sidan först för att sen kliva upp. Har även lite sammandragningar ibland, magen blir alldeles stenhård, speciellt om man gympar eller går fort och dylikt, helt normalt tydligen och inget som gör ont! Men jag gillar verkligen min fina runda kula nu och det är ju helt fantastiskt att Lillfot Junior boar runt där inne. Mest gillar han att ligga till vänster i magen, ser rätt kul ut när man ligger ner för då är magen helt sned hihi.
Annars är det mycket runt om mest hela tiden, i skolan är det full rulle och ibland på gränsen till mycket stressigt. Men det är inte så långt kvar så det gäller att bita ihop så man håller hela vägen. Om jag inte hade någon agenda skulle jag förmodligen ägna mig åt navelskådning dagarna i ända, och det förstår ju vem som helst att det inte ger några vidare resultat i längden... Tror också att vi har börjat "boa" en hel del, speciellt Janne vilket är jättekul att se! Han har pysslat med diverse saker här i lägenheten dom senaste helgerna. I helgen var vi en sväng på Ikea och gjorde av med en del pengar på diverse "bra att ha saker", inhandlade även ett vägghängt skötbord begagnat. Tror det blir väldigt bra i badrummet, då det är så trång där inne. Förresten, vi har också beställt en vagn nu, det blev en Hartan Racer dock så var leveranstiden på ca 10 veckor. Så lagom till jul bör vi få den, ska bli spännande att se men inget jämfört med att få träffa Lillfot Junior för första gången såklart!!!

               

Vecka 31 (30+0)
2005/11/23

Ojojoj, vad tiden rusar iväg! På ett sätt är det skönt men samtidigt är det så himla mycket som ska hinnas med innan vår lilla kille kommer till världen. Framför allt är det skolan som stressar på, just nu är det en period då det är otroligt intensivt vilket inte alls är särskilt roligt när man är gravid. Jag har även halsbränna till och från och det är framför allt länkat till hur mycket jag stressar, sen även såklart att Lillfot växer och pressar upp diverse organ, magsyra o dylikt - jättehärligt! På nätterna är jag ibland tvungen att ha två stora, tjocka kuddar under huvudet för annars bränner det till som bara den i halsen. Har aldrig någonsin i mitt liv haft halsbränna men nu förstår jag att det inte alls är något som är speciellt trevlig, ändå har jag en rätt mild form om jag förstår det rätt och jämför mig med andra. 
Kan inte fatta att 3/4 av graviditeten är "gjorda"! För ett par veckor sen var vi hos barnmorskan igen och mina värden såg jättefint ut och min mage hade växt och följde sin kurva. Fick även lyssna på Lillfots hjärta och det lätt så fint så, som vanligt bökade han runt massor när bm vill lyssna :-) Än så länge tycker jag nog att magen är lagom stor, det är lite jobbigt i vissa lägen men jag känner mig inte direkt otymplig eller så. Frågan är hur mycket kan en mage växa på de ca 10 veckor som är kvar??? Tror också att det kan börja bli lite trångt för Lillfot där inne i magen, ibland så är det verkligen utbrytarförsök på gång! Inte så där jätteskönt direkt för då pressar han typ upp hela rumpan över magen så magen blir spänt som ett korvskinn! Detta görs gärna på nätterna, när jag har lagt mig... om inte annat så ser det i alla fall väldigt komiskt ut! Janne är annars jättegullig, bär allt och tar hand om mig och ja, så som en riktigt bra sambo ska vara!
Vi har även inhandlat lite grejer till Lillfot, bl.a. ett babyskydd (barnstol) och lite kläder, vagnen ser tyvärr ut att bli jätteförsenad. Väntar på besked just nu från leverantören och ska efter det ta ställning till om det är värt att vänta eller om vi (suck) måste bege oss ut igen i barnvagnsdjungeln. För övrigt har vi ännu inte kommit på nåt bra namn...   

 

  

29+1                                            30+0                                            31+2

 

 

32+1                   32+1

 

Vecka 33 (32+1)
2005/12/08

I måndags var vi hos barnmorskan igen. Allt såg bra ut, magen hade växt på ordentligt och jag hade sf-mått 30 och som vanligt fick vi också lyssna på Lillfotens hjärta, slog så fint så. Sen klämde och kände bm på mig och Lillfot för att försöka lista ut hur han låg, först trodde hon att han hade fixerat sig men sen blev hon osäker. Jag kan ju i alla fall säg att han i n t e är fixerad än, för det sparkas mycket åt sidor och neråt. Nåja, vi får se vad som har hänt om ett par veckor då vi ska tillbaka till bm igen, bara han fixerar sig senast till v.36 så är det inga problem. Annars så hickar Lillfot mycket, det är en skojig känsla och Janne känner det också när han har handen på magen och rent allmänt är det mycket bus i magen! Med mig är det också helt okej, dock fortfarande väldigt stressigt med skolan. Bm sa förövrigt när vi var där och jag tog upp min stressade situation att "Ja, december är en vanlig månad då bebisar födds för tidigt..." - hjälp! Ska verkligen försöka tänka på det, men det är väldigt svårt också att stressa ner bara sådär när det egentligen inte finns något alternativ, det är ju ingen som gör jobbet om inte jag själv gör det!
Nåja, en stressfaktor mindre är vagnen! Den fick vi igår och den är SÅ fin, hoppas Lillfot kommer att trivas i den - jag skulle gärna krypa ner i den om jag fick plats hihi, den ser så gosig och ombonad ut. Men lite märkligt är det ändå att den är till vår bebis, det är svårt att riktigt greppa detta med att bli föräldrar och att ett nytt liv ska ta plats i våra så redan invanda och sammansvetsade liv. Samtidigt längtar vi massor!!!